Skip to main content

Primärvården har tappat sitt uppdrag – vi behöver en kursändring nu

Svensk primärvård är medicinskt mer avancerad än någonsin. Vi kan behandla sjukdomar som tidigare var dödliga och vi har tillgång till teknik och kunskap i världsklass. Ändå upplever många patienter en vård som blivit splittrad, svår att navigera och allt mer inriktad på att hantera sjukdom i efterhand – i stället för att förhindra att den uppstår.

Vi har i praktiken byggt ett system som reagerar, men inte förebygger. Det är ett strukturellt problem – inte ett personalproblem.

Samtidigt har vi tappat en av de mest effektiva idéerna som svensk vård någonsin haft: det geografiska distriktet med en tydlig ansvarig distriktssköterska.

När vården organiserades utifrån befolkning och inte enskilda besök fanns något avgörande som i dag saknas: ansvar över tid. Någon kände befolkningen. Någon följde utvecklingen. Någon såg riskerna innan de blev akuta.

I dag är det ofta oklart vem som faktiskt har det samlade ansvaret för en persons hälsa. Detta är inte en fråga om resurser i första hand – utan om organisation. Vi behöver därför en tydlig reform av primärvården.

Varje invånare ska tillhöra ett definierat vårddistrikt med ett fast teamansvar. En distriktssköterska ska ha det samordnande ansvaret för en befolkning – inte bara ta emot patienter som råkar boka tid. Men det kräver att vi vågar ändra styrningen.

I dag mäts vården främst i antal besök, väntetider och produktion. Det säger mycket lite om det viktigaste: hur befolkningens hälsa faktiskt utvecklas.

Det är dags att vara ärlig:

Ett system utan tydligt befolkningsansvar leder oundvikligen till fragmentering. Och fragmenterad vård ger sämre förebyggande arbete. Det här är inte en kritik av vårdpersonalen – utan av hur systemet är byggt.

Vi står inför ett val.

Antingen fortsätter vi att optimera ett reaktivt system som ständigt jagar problem i efterhand. Eller så återinför vi en enkel men kraftfull princip:

Att någon faktiskt har ansvar för människors hälsa över tid.

Det är dags att sluta organisera vården kring besök. Vi måste börja organisera den kring människor.