Ett bevarande av Blekingemodellen Kultur

Att avveckla Blekingemodellen vore inte en modernisering – det vore en centralisering som riskerar att försvaga hela det regionala kulturlivet.

Vi behöver vara tydliga: kulturpolitiken fungerar bäst när den är nära människor. I Blekinge finns kunskapen om vilka scener som lever, vilka föreningar som kämpar och vilka initiativ som faktiskt gör skillnad. Den kunskapen går inte att ersätta med beslut på nationell nivå.

Blekingemodellen är inte bara en administrativ lösning. Den är ett uttryck för tillit – till att regioner kan ta ansvar, prioritera klokt och utveckla kultur utifrån sina egna förutsättningar. Det är också just denna princip som senare har burits vidare i Kultursamverkansmodellen, som idag präglar stora delar av svensk kulturpolitik.

Alternativet? En återgång till detaljstyrning, där beslut fattas långt från de människor som berörs. Det riskerar att skapa en mer likriktad kultur, där lokala initiativ trängs undan till förmån för centralt definierade prioriteringar. Det är varken effektivt eller demokratiskt.

Istället bör vi utveckla Blekingemodellen offensivt.

Vi kan använda den för att stärka kulturen i hela regionen – inte bara i de största orterna. Genom riktade satsningar kan vi skapa fler lokala mötesplatser, turnerande verksamheter och kulturella nav även i mindre samhällen.

Vi kan använda den för att koppla kultur till andra samhällsmål. Kultur är inte isolerad – den bidrar till utbildning, folkhälsa och regional attraktionskraft. Här finns en enorm potential att tänka bredare.

Och vi kan använda den för att nå nya grupper. En levande kulturpolitik måste inkludera fler – unga, nyinflyttade och människor som idag står utanför det etablerade kulturlivet.

Blekingemodellen ger oss verktygen för allt detta. Men bara om vi väljer att använda den fullt ut.

Så frågan är inte om vi har råd att behålla modellen. Frågan är om vi har råd att vara utan den.

För Vänsterpartiet Blekinge
Ronny Pettersson